maio

Så jag är tillbaka i Helsingborg igen. Nu för en lite längre tid. Jag såg fram emot det i våras, men nu känns det bara jobbigt. Jag har sån fruktansvärd ångest, men vet inte om det är staden jag ska skylla på egentligen. Nu är jag i uppackningsfas och det går väl ganska bra. Lite lagom sakta.

Den senaste veckan har det varit jag och Paolo två gånger. Två gånger! Trodde knappt att jag skulle få en gång med honom. Men ja, han är och förblir min prins. Jag har en hatkärlek till konserter. Jag älskar det och mår så underbart bra på bra spelningar, men efteråt sjunker jag ner i ett stort depphål. Känns liksom menlöst med allt annat då.

Anyway. Back to unpacking.